Bakad sardellpotatis

Solens mat är ett småputtrigt matprogram där Bo Hagström åker runt i italienska byar och pratar mat. Tyvärr missar jag det alltsomoftast eftersom det sänds redan klockan 20 på kvällen - då har jag fullt upp med att natta barn, plocka undan i köket och allt sånt.

Det här receptet har jag hittat i en tidning, men det lär komma ur någon av de kokböcker som tv-serien gett upphov till.

Bakad sardellpotatis från Monterosso

"Patate ripiene acciughe"

4 personer

4 bakpotatisar

130 g parmesanost

10-15 sardeller

3 msk olivolja

2 apelsiner

Sätt ugnen på 200 grader C. Pricka potatisarna och baka dem i ca 1 timme. Det går också bra att baka i microvågsugn ca 15 minuter på full effekt (men då blir skalet inte lika gott). Vänd dem då efter halva tiden. Om potatisarna är stora kan det ta längre tid.

Halvera potatisarna. Gröp ut innanmätet med en sked och lägg i en skål. Spara potatishalvan. Riv osten och hacka sardellerna. Blanda med potatis och olivolja. Rör till en jämn smet. Fyll potatishalvorna med blandningen och ställ in i ugnen i ca 10 minuter till de får en vacker gyllene färg.

Riv skalet på apelsinerna grovt, gärna med ciseleringsjärn. Koka 5 minuter i lättsaltat vatten. Låt rinna av och strö över de färdigbakade potatishalvorna, gärna tillsammans med något kryddgrönt.

Servera med en god bit kött och en sallad.

Mina kommentarer: Jag provade med citronskal istället och la det i potatisblandningen. Det blev också gott, men nästa gång ska jag bara ta skalet av ½ citron istället för en hel. Citronen tog över lite för mycket.

Knäckig äppelkaka i långpanna

Om man ska ha många gäster, eller om man tänker att när man ändå bakar så kan man göra stor sats för att frysa in, då är långpannebak en kanonidé. Det börjar bli äppeltider och vad är väl bättre med hösten än en riktigt god äppelkaka?

Knäckig äppelkaka

20-30 bitar

2 ägg

4 dl socker

6 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

300 g smör

3 dl havregryn

5 äpplen

kanel och strösocker

pärlsocker

Sätt ugnen på 200 grader. Smält smöret och blanda ner havregrynen och låt svälla en stund. Smörj och bröa en långpanna. Skala och skiva äpplena och blanda dem med kanel och strösocker så att alla skivor blir täckta av blandningen. Låt ligga och marinera sig en stund. Vispa ägg och socker vitt och pösigt. Blanda mjöl och bakpulver och rör ner äggsmeten. Tillsätt smörblandningen. Blanda väl. Häll smeten i långpannan och tryck ner äppelskivorna. Strö på pärlsocker. Grädda i 200 grader C i 20-30 minuter - känn med en sticka så kakan är genomgräddad.

Skär upp i rutor och servera med vaniljsås.

Skotska scones med kummin och russin

Egentligen ska man väl äta scones till eftermiddagsfikat, men vi brukar faktiskt ha dem till söndagsfrukost. Supergott med ost och en god marmelad till en kopp te när man har hela förmiddagen på sig att äta och läsa tidningen och småprata. Vanliga scones är goda, men de här är snäppet vassare. Lite ovanliga i och med att de innehåller ägg och att smöret smälts. De har hängt med ett tag, för jag ser i mina anteckningar att jag hittat receptet i Femina, nr 10 1994...

Skotska scones med kummin och russin

10-12 stycken

50 g smör

5 dl vetemjöl

1 msk bakpulver

2 tsk strösocker

1 tsk salt

½ tsk kummin

3/4 dl mjölk

2 ägg

½ dl russin

Smält smöret och låt det svalna. Blanda samman alla torra ingredienser i en skål. Vispa smör, mjölk och ägg och rör ner mjölblandningen tillsammans med russinen till en ganska lös deg. Det är viktigt att arbeta degen så lite som möjligt för att få maximalt luftiga scones.

Kavla ut degen, eller platta ut dem med handflatan, på väl mjölat bakbord till 1½ cm tjocklek. Tag ut runda scones, 6-7 cm i diameter.

Grädda mitt i ugnen i 200 grader C i ca 12 minuter eller tills de fått en gyllene ton. Servera genast.

Som med alla scones är de inte goda dagen efter. Ska ätas genast.

Pasta med kassler i grön sås

Vardagen är över oss igen. Det är slut på lata kvällar med grillat på altanen. Å ena sidan saknar vi det, å andra sidan är det skönt att komma in i rutinerna igen. Med vardagen kommer vardagsmaten. Det finns inte tid och ork efter jobb och skola att kreera stora mästerverk i köket. Samtidigt vill vi ha god och läcker mat. Inte för mycket färdiglagat.

Denna pastarätt har blivit lite av en favorit hos oss. Den går snabbt att göra, ser läcker ut och barnen slukar den! Jag har från början hittat den i Allt Om Mat... någon gång 2001 tror jag. Barnen är inte så förtjusta i pepparrot så vi utesluter ofta den. Men om vi har pepparrot serverar vi den vid sidan om så att var och en kan strössla över så mycket den vill ha.

Pasta med kassler i grön sås

4 portioner

300 gram kassler

1 gul lök

2 dl vatten

1 hönsbuljongtärning

1 pkt frysta gröna ärter (250 g)

1 dl matlagningsgrädde

salt och vitpeppar

Tillbehör:

Riven pepparrot

Kokt pasta

Strimla kasslern. Skala och hacka löken. Koka upp vatten och buljongtärning i en kastrull. Koka löken och de frysta ärtorna i buljongen i ca 5 minuter. Mixa till en sås. Tillsätt grädde och kassler. Låt såsen koka någon minut. Smaksätt med peppar och salt.

Servera med pasta och strö över pepparrot.

Citronmuffins

Barnen älskar muffins. Och man kan ju hitta hur många varianter som helst på dagensmuffins.se. Fast bara för det hittade jag det här receptet i Kvällspostens/Expressens lördagsbilaga "Leva & Bo". Jag fastnade för att man ska ha i morot och pinjenötter - och grädda dem i madeleineformar. Fast nu äger jag ju ingen madeleineform så det fick bli vanliga muffinsformar. Goda, syrliga och saftiga blev de i alla fall - trots att vi bytte ut pinjenötterna mot mer allergivänliga solroskärnor.

Citronmuffins
16 små muffins eller 32 madeleinekakor

100 g smör
1 citron, rivet skal och saft
1½ dl mjölk
3 ägg
2 dl socker
4 dl vetemjöl
1 riven morot
2 tsk bakpulver
30 g pinjekärnor

Smält smöret i en kastrull och tillsätt saft och skal från en väl tvättad citron, samt mjölken.

Vispa ägg och socker vitt och pösigt. Blanda samman vetemjöl, fint riven morot och bakpulver i en skål. Vänd ner i äggsmeten och tillsätt smörblandningen. Rör slutligen ner pinjekärnorna.

Fylll muffinsformarna till hälften, eller fyll i väl smorda madeleineformar. Grädda i ugn, 200 grader C, cirka 12 minuter.

Focaccia med rosmarin

Focaccia är ett bra bjudbröd när man har många gäster. Det blir enkelt ett stort bröd och det ser vackert ut. Jag har stött på otaliga recept på focaccia, men när jag provat att baka har de ofta varit rätt trötta - smuliga och tunga och inte alls så luftiga och krispiga som det jag ätit på restaurang. I min bok "The Bread Bible" såg jag en bild på ett focaccia som ser otroligt läckert ut. Högt, luftigt, krispigt med stora blåsor.

Det blir lite mer omständligt när man ska översätta från amerikanska till svenska mått. Vi har inte samma standardmått på tex långpannor så det blir lite kompromisser. Och jag kan säga det redan nu: Det blev inte riktigt som på bilden. Det blev platt och satt stenhårt fast i långpannan. Men jag läser på Beranbaums blogg att jag inte är den enda som har problem med just det brödet, så jag behöver inte känna mig helt misslyckad. Naturligtvis valde jag det svåraste receptet som första utmaning ur hennes bok *skrattar*

Jag skriver in receptet på engelska så att det inte blir några översättningsmissar. I boken står måtten angivna antingen med amerikanska mått eller i gram. Jag skriver gram här för det är mest noggrant.

Rosemary Focaccia Sheet

Rising Time: about 5 hours
Oven Temperature: 475 degrees F (vilket blir 246 grader C)
Baking time: 13 minutes
Makes: en 16-by-11-by-1-inch-high focaccia (vilket blir 40x30 cm)

380 grams all-purpose flour (hon anger till och med vilka märken)
1.2 grams instant yeast (här anger hon också märken - och exakt vilka jästsvampar det rör sig om... sånt står det inget om på Kronjästs produkter)
442 grams water at room temperature
3 grams of sugar
5.2 grams of salt
36 grams of extra virgin olive oil
2 teaspoons fresh rosemary needles or dried rosemary
1/4 teaspoon fleur de sel or sea salt

1. Mix the dough. In the mixer bowl, with the paddle attachment on low speed, combine the flour and yeast. With the mixer running, gradually add the water, mixing just until the dough comes together, about 3 minutes. It will be very soupy. Increase the speed to medium and beat until the dough is transformed into a smooth, shiny ball, about 20 minutes. Att the sugar and salt and beat until they are well incorporated, about 3 minutes.

2. Let the dough rise. Using an oiled spatula scrape the dough into a 1½-quart dough-rising mixing bowl, lightly greased with cooking spray or oil. The dough will look like melted mozzarella. Ligthly spray or oil the top of the dough. Cover the conainer with a lid och plastic wrap. With a piece of tape, mark the side of the container at approximately where double the height of the dough would be. Allow to raise (ideally at 75 to 80 F) for about 4 hours or until it has at least doubled.

3. Shape the dough and let it rise. Coat the sheet pan with at heaping tablespoon of the olive oil. Pour the dough onto it - it will be thin enough to pour but very stretchy. Coat your hands with a little of the remaining olive oil and spread the dough as thin as possible without tearing it. Let it relax for 10 minutes, then spread it to almost fill the entire sheet, trying to maintaining the bubbles in the dough. (If the dough is still very elastic and resists stretching, allow it to rest for another 10 minutes.)

Cover the pan with a large plastic box or greased plastic wrap and allow to rise ntil double its original volume, about 1½ to 2 hours.

4. Preheat oven. Preheat the oven to 475 degrees F (246 grader C) 1 hour before baking. Have an oven shelf at the lowest level and place a baking stone och baking sheet on it before heating.

5. Sprinkle on the toppings and bake the focaccia. Uncover the dough and drizzle the remaining olive oil evenly over it. With oiled or wet fingertips, deeply dimple the dough. Sprinkle evenly with the rosemary and salt. Place the pan directly on the hot stone or hot baking sheet and bake for 12 to 13 minutes or until the top is golden. Remove from the oven and drizzle on a little extra virgin olive oil, if desired. Serve immediately.

Focaccian ogräddad

Mina kommentarer: Det blev som sagt inte optimalt den här gången, men så lätt ger jag inte upp. Det gav definitivt mersmak! Det var krispigt med härliga bubblor. Jag kan identifiera en hel rad med felkällor. Här kommer de:

• Jag vet då inte om Kronjästs torrjäst är exakt den instant yeast hon pratar om i boken. Hon ägnar tre hela sidor text i boken åt jäst nämligen och anger exakt vilka (amerikanska) märken man ska använda.
• Jag använde Ramlösa vetemjöl - jag tror jag ska testa med vetemjöl special nästa gång, eller stenmalt mjöl istället för valsat (typ Saltå Kvarn).
• Min hushållsvåg har problem med de där riktigt låga vikterna. 1.2 gram... är inte lätt att väga upp. Tror jag fick för mkt jäst i mjölet innan vågen gav något utslag öht.
• Min långpanna har måtten 40x40. Jag har en mindre som är 20x30 som jag ska testa nästa gång. För inte äger jag nån 16-inch-by-11-inch-by-1-inch-pan.
• "Deeply dimpling the dough" dvs göra små hålor i degen med fingrarna fungerade inte alls då degen mer var en smet. De flöt ihop snabbare än du lyft upp fingret.
• Jag äger ingen baksten och har en helt hopplös ugn som läcker värme. Det är alltså duktigt ojämn värme inne i ugnen. Jag värmde upp en plåt som jag ställde i ugnen och sen satte jag långpannan direkt på den - kanske var det som gjorde att det fastnade så i botten?

Summa summarum: jag kommer att göra detta bröd fler gånger. Återkommer med rapporter. Uppdatering 2009-09-06 finns här.

Vill ni läsa mer om svenskars försök att baka ur The Bread Bible så surfa in på den underbara bloggen Pain de Martin.

Lenas nyttiga vinbärskaka

Det är alltid roligt att ha gäster. Den här gången hade gästen med sig en kaka till fikat och det är ju extra mysigt. I år fick vi inte så mycket vinbär på vinbärsbuskarna, vilket kanske i och för sig hänger ihop med att vi planterade dem i våras :) . Men Lena hade mycket vinbär hos sig och hade svängt ihop den här vinbärskakan. Man kan äta den med gott samvete för den är nästan nyttig. Och god var den, jättegod. Barnen kom och bad om mer så snart var det inte mer än smulor kvar på tallriken. Tur jag hann fotografera den innan den försvann!

Lenas nyttiga vinbärskaka

80 g smör, smält och avsvalnat (varav någon msk till att smörja formen med)
3 ägg
1 tsk äkta vanilj
2 dl socker (ersätt gärna 0,5 dl med farin)
1,5 dl vetemjöl
1,0 dl grahamsmjöl
2,5 dl vinbär, gärna av olika slag. Vita vinbär ger en härlig smak!

Denna vinbärskaka rörs enkelt ihop med sked. Tag det avsvalnade smöret och blanda det med ägg, socker, vanilj och mjöl till en jämn smet. Blanda i 2,5 dl vinbär och häll sen smeten i en bröad form.

Grädda ca 30-40 min i 175 grader (varmluftsugn).
Dekorera om möjligt med bär ovanpå och runt. Servera gärna lite ljummen med vaniljglass.

Grillade marinerade havskräftor

Vi älskar skaldjur i vår familj. Hummer blir det ju nästan aldrig, men den här rätten är baske mig lika god. Eller godare :)

Här i Sverige köper vi ju havskräftorna färdigkokta, så när de kommer så långt som till grillen så handlar det mest om att de ska blir lite varma. Låt aldrig skaldjur koka eller grilla för länge för då blir de sega och tråkiga.

Detta är tänkt som en förrätt. Det sämsta med den som förrätt är att alla tycker att det är så otroligt gott och att allt annat förbleknar i jämförelse.

Det här receptet hittar jag inte i sitt original. Jag höftar alltid och därför är detta mer en receptskiss... Marinaden ska räcka till att alla kräftor får lite kryddor och smaker på sig. De ska inte bada. Istället får man ösa och röra om lite då och då under marineringen.

Grillade marinerade havskräftor

4 personer

8 havskräftor

½ dl god olivolja

½ dl vitt vin

2 hackade vitlöksklyftor

en god knippa dill, finhackad

salt och svartpeppar

Tillbehör:

Svarta oliver

Kantfria rostade brödskivor av vitt bröd

Cornichons

Dela kräftorna på hälften, som man brukar göra med hummer. Lägg i en bunke eller brett fat med höga kanter. Blanda ihop marinaden och häll över. Låt stå minst 30 minuter. Ös och/eller rör runt en eller ett par gånger.

Grilla kräfthalvorna på hög värme helt kort med skalsidan nedåt. Lägg upp på tallrikar, 4 halvor per person, tillsammans med rostat bröd, oliver och cornichons.

Tomatpasta

Tomater är trädgårdens guld. På italienska heter de pomodore, vilket jag har förstått betyder äpplen av guld (rätta mig om jag har fel). Och vad blir väl mer italienskt än pasta med tomater? Detta är enkelt och gott och smakar ljuvligt tillsammans med en bit grillat kött. Det funkar fint tillsammans med snabbfrästa räkor också för den delen.

Tomatpasta
600 g färska tomater
1 msk olivolja
2 pressade vitlöksklyftor
½ tsk salt
2 krm svartpeppar
20 hackade basilikablad
300 g smal pasta - linguini
1 squash i långa strimlor

Tärna tomaterna och fräs i oljan tillsammans med vitlöken. Låt puttra till såskonsistens. Smaka av med salt och kryddor.

Koka pastan och låt squashstrimlorna koka med i 5 minuter. Blanda den nykokta pastan med tomatsåsen och servera genast.

Mina kommentarer: Det funkar utmärkt med krossade tomater från burk också om man inte har annat. Men jag rekommenderar färsk pasta.

Salladsströssel

Även om jag är rätt trött på Ernst och hans förkärlek för rundstav så glimrar han till ibland när han kommer till matlagningen. I ett av avsnitten av "Sommar med Ernst" så gjorde han denna salladsströssel. Lite gott att strössla ner i salladen som sätter piff på det hela. Var ju bara tvungen att prova. Och jo - det blev jättegott! Så gott att jag går och nallar lite i burken titt som tätt...


Salladsströssel enligt Ernst

½ dl olivolja
2 dl strösocker
3 dl solrosfrön
2 st klyftor vitlök
1½ tsk salt
2 tsk nystött kummin
Grillfolie

Värm olivoljan i en stekpanna. Tillsätt strösockret och låt smälta långsamt tills allt är smält. Rör så lite som möjligt, helst inte alls. Tålamod!

Häll i solrosfrön och blanda om. Smaksätt med salt, kummin och finhackad vitlök. Låt inte ligga för länge, för vitlöken får inte brännas vid - då blir det beskt.

Häll upp massan på en bit folie och platta ut smeten till en kaka ca ½ cm tjock. Låt svalna.

Hacka upp kakan när den svalnat helt. Strössla över sallad.

Persiskt örtris

Ris är basföda för miljoner människor runtom i världen. Här i Sverige så kokar vi det - och så äter vi det. Ja, ungefär så. I andra länder har man lite mer fantasi. I det persiska köket kokar man det dessutom omsorgsfullt och kärleksfullt. Jag minns hur jag storögt tittade på en kursare från Irak en gång för länge sedan när hon grejade med riset en hel dag. Jag, som då som mest kokat Uncle Ben's ris, hade aldrig sett nåt liknande. Det skulle stå och ånga sig länge och väl med en handduk vackert vikt mellan kastrullen och locket. Jag förundrades över att man kunde lägga ner så mycket omsorg på riset. Nu förstår jag bättre.

Nu hittade jag en (vad jag gissar försvenskad) variant av persiskt örtris i en receptfolder och det måste jag ju naturligtvis genast prova. Att det är potatis i botten har tydligen den effekten att riset blir mer ångkokt. Som bonus får man goda potatisar och ett vackert ris.

Persiskt örtris
4 portioner

4 dl basmatiris
1½ liter vatten
1½ dl hackad dill, persilja och koriander
1 tsk curry
½ tsk gurkmeja
2 tsk salt
3 msk flytande margarin alt olja
2-3 potatisar

Koka upp vattnet tillsammans med örter, kryddor och salt. Skölj riset och lägg det i vattnet. Koka i 5-8 minuter. Häll sedan av det i en sil.

Skala och skiva potatisen. Häll 2 msk olja/flytande margarin i botten på en teflonkastrull. Täck botten med potatis och häll över 1 dl vatten. Tillsätt det avrunna riset och gör små hål i riset med skaftet av en slev eller liknande. Ringla över lite olja/flytande margarin.

Koka under lock på medelvärme ca 30 minuter.

Vid servering vänder du upp riset på ett stort fat så att potatisen hamnar överst.

Mina kommentarer: Det doftade ljuvligt (utan koriander of course), men potatisen såg blek och tanig ut och inte alls krispigt gyllene som på bilden i receptfoldern. Jag hade nog varit för mesig med värmen. Jag får helt enkelt prova igen! Det doftade ljuvligt och smakade gott.

Pimm´s

Varma sommardagar är det härligt att ta en drink före maten, gärna nåt läskande. Vi tycker mycket om klassikern gin och tonic. Men i år har vi upptäckt något nytt. Kanske är det inte nytt för dig, men för oss var Pimm´s något jag bara hört talas om i brittiska serier.

Pimm´s är en brittisk dryck som blandas till en läskande drink. En felstavning på Systembolagets hemsida gör att det inte är helt lätt att hitta den... tänk så lätt det är att sätta en apostrof på fel ställe *s*, men här hittar du Pimm's i alla fall. På Wikipedia läser jag att det finns flera olika sorter, men jag pratar om No 1.

Sommar-Pimm's
1 del Pimm's No 1
2 delar Sprite, 7-Up eller Ginger Ale
is
färsk mynta
gurkskivor
färsk jordgubbe

Häll upp Pimm's i ett glas eller tillbringare (beroende på hur mycket du tänker göra). Lägg ner lite färsk mynta och låt dra en stund. Häll på is, läsk och pynta med gurkskivor, jordgubbar eller apelsin/citron. Servera genast.

Förbered dig på att alla gäster vill ha en till ;)

Nån har sagt att "det ska se ut som en fruktsallad ungefär", så snåla inte med grönsaker och frukt. Min favorit är med gurka, jordgubb och ginger ale. Men prova dig fram så hittar du din favorit!

Hallonvinäger

Efter en utflykt körde vi förbi "Tant Grön", en fantastisk liten gårdsbutik på Bjärehalvön. Väl där inne kunde jag frossa i läckra burkar och flaskor med med godsaker som vinäger, olivolja, kryddblandningar och annat. En underbar butik med andra ord!

Jag fick hålla i plånboken, men föll för en flaska hallonvinäger som inte liknade någon annan hallonvinäger jag provat förut. Denna var tjock, nästan krämig och full av hallonens arom. Droppad över en enkel sallad tillsammans med lite god olivolja var det så nära himmelriket man kan komma. Det enkla är ofta det goda.

I samma butik köpte jag en bit hård getost som avnjöts tillsammans med en fikonmarmelad. Livet är gott!

Zaalouk på aubergine

Åkej, vi har en burk tomater och en aubergine. Det räcker ju inte till ratatouille. Hm, vad hittar man på då? Jo man bläddrar lite bland sina kokböcker och hittar raskt ett sånt här recept. Detta lär enligt Caroline Hofberg i "Medelhavsmat till vardag och fest" Marockos svar på ratatouille. Det måste ju förstås prövas. Och jo, det var gott. Jättegott! Så gott att jag nästan glömde äta köttet och allt det andra som stod på bordet. Jag lät min puttra längre än receptets 15 minuter och tror det var bara bra.


Zaalouk på aubergine
4 portioner

2 auberginer, ca 600 g
1 tsk salt
2 vitlöksklyftor
500 g mogna tomater
olivolja
1 tsk paprikapulver
1 tsk spiksummin
1 piri piri
rivet skal och saft av ½ citron
½ dl vatten
1 dl mandel
½ dl hackad koriander

Skär auberginerna i grova bitar. Lägg dem i ett durkslag och strö över salt. Låt dra ca 20 minuter. Torka av dem. Skala och hacka vitlöken. Skär tomaterna i mindre bitar.

Fräs auberginer och vitlök i olivolja. Pudra över paprikapulver och spiskummin och låt fräsa med en stund.

Blanda i tomater, smulad piri piri, citronsaft och vatten och koka grytan under lock 15-20 minuter.

Skålla och skala mandeln och rosta den i het och torr panna.

Blanda i citronskal och koriander och smaka av med salt. Strö över rostad mandel.

Mina kommentarer: Receptet innehåller färsk koriander och som ni vet tycker jag det smakar tvål. Denna gång provade jag att ersätta med mald koriander (inte samma sak, jag vet, jag vet... utan mycket godare! ;) ) Tjongade i den tillsammans med de andra kryddorna. Kryddblandningen paprika, spiskummin och mald koriander använde jag till grillköttet också och det blev väldans gott.

Piri piri hade jag ingen utan ersatte med chiliflingor. Och mandeln uteslöts såklart :)

Bästa carbonaran

Min bild av Pasta Carbonara har länge varit sån där slafsig pastarätt som helst bör undvikas. Jag vet inte hur många gånger jag med tvekan ätit av överkokt pasta dränkt i fetsliskig gräddsås med gråsladdriga bitar av ledset bacon. Yack! Så jag har backat så fort någon har sagt Carbonara.

Men så fick jag syn på ett recept i min smak, och sedan dess är det så här "riktig" carbonara ska vara enligt oss i vår familj! Vi äter den som snabb enkel lunch, men den funkar utmärkt som bjudmat. Även barn brukar gilla den (de kan utesluta äggulan om de tycker så).

Pasta carbonara

4 portioner

2 pkt färsk pasta

3 pkt à 140 g bacon i bitar

4 äggulor

parmesanost, riven eller i "flak"

nymalen svartpeppar

Koka upp pastavattnet. Stek bacon på hög värme tills den blir riktigt krispig. Stek gärna i omgångar. Låt rinna av på hushållspapper.

Koka pastan enligt vad som står angivet på förpackningen. Överkoka inte! Riv eller hyvla parmesanen. Knäck äggen och häll av äggvitan. Låt äggulan ligga kvar i den ena skalhalvan och sätt skalhalvan i en äggkopp.

Lägg upp pasta på tallrikarna. Var och en får sin äggula att välta ner i pastan och röra om. Var och en tar åt sig av det krispiga baconet, och strösslar över parmesan och toppar med nymalen svartpeppar.